Månskenssonaten Op 27 och Romanser

Charlotte Hellekant – Mezzosopran
Mats Widlund – Piano

Sångerna presenteras närmare av Charlotte Hellekant från scenen

Sibelius: Den första kyssen, (dikt Runeberg), Flickan kom ifrån sitt älsklingsmöte (Runeberg)
Rangström: Den enda stunden (dikt Runeberg )
Nystroem: Jag väntar månen (Gullberg)
Schubert: Der Tod und das Mädchen (Goethe), Erlkönig (Goethe), An die Laute (Rochlitz)

Ludvig van Beethoven – Sonat Opus 27 nr. 2 i ciss-moll ”Månskenssonaten”

• Adagio sostenuto
• Allegretto – Trio
• Presto agitato

Ludwig van Beethoven komponerade 1801 den sonat som kom att bli ett av de mest ikoniska pianoverken i modern tid: Månskenssonaten. Men för Beethoven hette den bara Sonat Opus 27 nr. 2 i ciss-moll med undertexten ”nästan som en fantasi”. Titeln tillkom någar år efter kompositörens död när den tyska poeten och musikkritikern Ludwig Rellstab liknade verket vid hur månskenet speglades i Vierwaldstättersjön i Schweiz. Liknelsen fastnade hos lyssnarna och förlagen har gett ut stycket under det namnet ända sedan dess.

Av sonatens tre satser är det den första som ger upphov till månskenskänslorna. Långsamma pulserande toner i ett enkelt ciss-moll-ackord över en tung bas som går stegvis nedåt. Stämningen sätts direkt. Efter några takter gör en melodi entré, men bara en signal på en och samma ton, som för att markera den ödesmättade laddningen. Ackordtonerna rullar på under melodin. Då och då skymtar hoppet i ett dur-ackord, men vi slussas alltid tillbaka till tungsinnet i moll. En skärande dissonans sticker ut, kan det vara smärtan i en olycklig kärlek? Beethoven dedikerade sonaten till den unge fröken Julie Guicciardi och det spekuleras kring om han själv var olyckligt förälskad i henne. Det får lämnas åt historien, men känslorna i musiken finns kvar för oss idag.