R.Schumann – Pianokvintett

Old Ox Chamber Soloists

Robert Schumann – Pianokvintett Op. 44

• Allegro brillante
• In modo d’una marcia. Un poco largamente
• Scherzo: Molto vivace
• Allegro ma non troppo

Schumann komponerade sin pianokvintett på bara några veckor i september och oktober 1842, under hans så kallade ”Chamber Music Year”. Före 1842 hade Schumann inte slutfört någon kammarmusik alls med undantag av en tidig pianokvartett (1829). Men under sin årslånga koncentration på kammarmusik komponerade han tre stråkkvartetter, Op. 41; följt av pianokvintetten, Op. 44; en pianokvartett , Op. 47; och Phantasiestücke för pianotrio, Op. 88. Schumann började sin karriär främst som en kompositör för klaviaturen, och efter sin omväg till att skriva för stråkkvartett, enligt Joan Chisell, gav hans ”återförening med pianot” när han komponerade en pianokvintett ”hans kreativa fantasi … ett nytt avtal i livet.” John Daverio har hävdat att Schumanns pianokvintett påverkades av Franz Schubert : s Piano Trio nr 2 i E-dur , ett verk Schumann beundrade.

Båda verken är i nyckeln till E-flat, har en begravningsmarsch i andra satsen och avslutas med finaler som dramatiskt återupplivar tidigare tematiskt material. Schumann tillägnade pianokvintetten till sin fru, den stora pianisten Clara Schumann . Hon skulle framföra pianodelen för den första privata föreställningen av kvintetten den 6 december 1842. Hon blev dock sjuk och Felix Mendelssohn gick in och såg den ”djävulska” pianostämman.

Mendelssohns förslag till Schumann efter denna föreställning fick kompositören att göra omarbetningar av de inre rörelserna, inklusive tillägget av en andra trio till den tredje satsen. Clara Schumann spelade pianodelen vid den första offentliga föreställningen av pianokvintetten den 8 januari 1843 i Leipzig Gewandhaus . Clara uttalade verket ”fantastiskt, fullt av kraft och friskhet.” Hon utförde ofta arbetet under hela sitt liv. Vid ett tillfälle bad dock Robert Schumann en manlig pianist att ersätta Clara i en föreställning av kvintetten och påpekade att ”en man förstår det bättre.”